Slut

Nu går Ewigland i graven och återföds på nytt i en annan del av internet. Tack och adjö för den här tiden.

Åter

I natt red maran mig länge. Vaknar i vita lakan med svetten i pärlor över hela kroppen. I drömmen är jag tio år igen och har dödsångest i min fars hem medan radion står på och skriken från rummet intill bara fortsätter.

Jag öppnar fönstret och njuter av den renande kylan. Ännu en dag gryr. Fem minuter senare somnar jag om. Snart är jag den jag vill vara igen. Lugn, sansad och vakande.

Ibland dröjer det fem timmar.

Beskydd

Det finns något inom vissa människor som skrämmer mig. De som drivs av viljan till att lyda. För dem är väntan på den dag då de genom att visa fullständig underkastelse lång, men belöningen är stor. Att iklädas en tafflig uniform med ett par handklovar och batong i bältet representerar för många människor det slutgiltiga målet. Man betyder något och livet är inte längre lika orättvist.

Efter nationalsocialisternas maktövertagande i Tyskland blev SS och dess gelikars uniformer synonyma med den nya makten. Medborgare som tidigare levt tillbakadragna och karriärlösa liv kunde på kort tid stiga i graderna och ådra sig respekt och fruktan från samhällets alla skikt, allt från grannar, vänner och den lokala torghandlaren till politker och affärsmän som innan maktövertagandet haft stor makt och inflytande. En välputsad uniform var den ultimata symbolen för en makthungrig elit som inte skulle komma att lämna något åt slumpen. Den som någon gång burit en militär eller civil uniform med koppling till ett auktoritärt styre förstår betydelsen av en sådan för centralmakten. De identiska kläderna förenar gruppen och förminskar individens inflytande och ansvar över sina handlingar.

Tillfredsställelse i form av blind lydnad är direkt farlig för ett öppet och fritt samhälle. Önskan om att i utbyte mot privilegier ange de som motsätter sig den högre auktoriteten är ett farligt vapen som ofta används av grupper som önskar tillskansa sig eller behålla ett samhälle utan politiska protester eller engagemang.

Det finns all anledning till att vara på sin vakt då åsikter allt oftare presenteras i form av önskningar om ett "tryggt" och "enigt" samhälle där övervakningen av människor skall leda till att vi lever lyckligare och säkrare liv.

För allas bästa.
Givetvis...

Lars-Erik Larsson - Förklädd gud

Husbonden må vi prisa säll,
Tessaliens monark.
När han står upp vid hanegäll,
är han på helgad mark

För den som bland hans drängar bor
och äter deras mat,
är solens herre, månens bror
och stjärnornas kamrat

1940, Sverige.

Bild: www.sr.se

Hemlandskap

Jag faller ihop i passagerarsätet och slänger upp rocken på bagagehyllan. Jag är på väg hem.
Mitt hem är, enligt mig, den vackraste platsen i världen. För länge sedan sökte jag mina rötter fann dem. Från Östergötland kommer en stor och viktig del av den jag är.

Som tågpassagerare ser jag bättre än någonsin ting jag uppskattar just därför att de susar förbi i en sådan snabb fart. Ut mot horisonten, med de för årstiden självklara grönbruna fälten. Genom skogarna, inte förbi dem, vi har ju bara byggt järnvägen mitt i, egentligen är spåren inneslutna av träden. Strax passerar vi en av de många städer och orter som ligger utmed färdvägen, platser där jag har växt upp och minns. Jag minns inte alltid vad jag har gjort, men färgerna, lukterna och naturen finns kvar i mig.

Det brusar till i mina hörlurar och jag är strax framme inne i staden. Ännu finns det en stund kvar till att betrakta och fundera över sådant jag tycker om. Bron över Stångån, åkrarna ut mot Linghem och eklandskapet som ligger inom ett par timmars avstånd, till exempel. I sanning hemma...

Noterat

Huvudet är fullt av merovinger, medeltida skattesystem och stridshammare. Samt ett rörigt men underbart umgängesliv.

På sätt och vis är det som om jag har kommit hem till något jag alltid saknat. En trygg plats i tillvaron där jag inte ifrågasätts på grund av att jag avviker från normer. Jag bor här nu, i min egen bostad. Det har jag gjort rätt länge, men det är först nu som omständigheterna är naturliga. Jag studerar på ett universitet och då bor man för sig själv. Alla förstår det och det är inget som diskuteras. Förbannat skönt.

Det är svårt att axla rätt roll och försöka leva så som man vill. Kanske gör jag det nu, med alla långdragna föreläsningar i kombination med galenskaper i andra sociala sammanhang. Dessutom tar jag mig tid till att göra allt det andra jag vill, så som att ta ett tåg till huvudstaden och prata strunt i ett par timmar, eller att gå långa, ensamma promenader i höstlandskapet.

Finns den där någonstans, min plats? Mitt förberedda utrymme?

Dröm, tid, sömn

Sömnen är tudelad. Timmarna då vi inte är vakna är för många av oss människor antingen en tid av vila och avslappning, eller en fruktansvärd och hatad del av livet med maran och tunga drömmar som enda sällskap.

Vilken grupp vi än tillhör så finns det en möjlighet att finna gemensamma nämnare. Sömnen finns där och är något vi alla delar. Det är inte förvånande att det finns mängder av kulturyttringar som beskriver den sovande tiden och natten. Här följer en personlig favorit.

Bildkälla: Brainwashed

Coil - Musick to play in the dark v. 1

En av de vackraste ambientskivor (eller "Moon Musick", enligt Coil själva) som någonsin gjorts, med modularmästerverket "Red birds will fly out of the east and destroy Paris by night" som höjdpunkt. Inspirerad av pionjärerna i Tangerine Dream.

Förutom ljudlandskapen tränger även ett par välskrivna rader igenom, kanske är de mest tilltalande John Balances lågmälda meningar i det första stycket "Are you shivering?"

"Are you shivering? Are you cold?
Are you bathed in silver or drowned in gold?
This dream's a vitality
With filaments as fine as a spider's web
Pour through your mouth
That pour through your mouth
O river of silver, O river of flowers
I lie down and shiver in your silver river
Out drips the last drop of this vital fluid

Our life has grown weary
The stars have grown old
Are you still shivering?
Are you still cold?
Are you loathsome tonight?
Does your madness shine bright?
Are you loathsome tonight?

In the oceans of the moon
Swimming squidlike and squalid
This bright moon is a liquid
The dark earth is a solid

This is moon music in the light of the moon"

Med vingar..

av vax flög Ikaros mot solen och se hur det gick för honom. Trött nu, på monotoni, handslag och studietimmar. Ja, visst är det så att det någonstans inom mig finns en maskin som maler och maler allt fortare medan tiden går framåt.

I slutändan handlar allt om vad som ligger bakom oss och hur våra tidigare handlingar har skapat det som är här och nu. Våra kroppar är inget annat än köttstycken som hänger på rad i slakteriet redo att skäras ned, konsumeras och försvinna. En del har redan blivit svårt sargade under en längre tid, för andra går det snabbare och processen är över på ett ögonblick. Dina sår är ditt förflutna och ju fler du har fått, desto längre tid tar din utveckling framåt.

Jag menar inte att verka morbid eller ens negativ, jag talar bara om verkligheten. Det tar lång tid för mig att bygga upp något nytt och skapa en ny, fungerande sfär av trygghet och omsorg. Varför? Jo, jag är utsliten och delvis tömd på energireserver, även om de finns där. I en ny stad med ett nytt liv och vad jag vågar kalla en ny identitet. Här är jag ingen annan än den jag presenterar mig som. Man hasplar snabbt ur sig namn, hemort och så det allra viktigaste, varför är du här, vad gör du och vad skall du göra av din kunskap?

Det är inte särskilt djupgående, inte heller tar det varken dig eller den du talar med särskilt långt. Men hur skall ni gå vidare? Vad är nästa fråga? Kanske ett par undrande meningar om vad den andre gör "annars", utanför vardagsrutinerna. Eller varför inte några frågor om vem som slog dem när de var mindre? Vilka var fienderna? Vem hade makten och vad gjorde han eller hon med den? Blev ni vanställda, vad hände?

Ändå så vet vi hur det är. Man går inte dit, vi sträcker oss inte så långt. Ett par formella ord och ett lagom ytligt samtal och strax är du där igen, tillbaka på ruta ett. Du gjorde inget intryck den här gången heller, du var en tom gestalt, inget annat än en kopia av alla andra. Strax är du borta ur den andres medvetande och han eller hon försvinner vidare mot nya äventyr med förhoppningen om att möta någon som de faktiskt vill stanna hos.

Där står du. Ensam igen.